Kemikaliebeständiga plaster

Kemisk kompatibilitet, kemisk beständighet och korrosionsbeständighet är bland de största fördelarna hos plast jämfört med metall. Genom att välja rätt polymerfamilj kan användare säkerställa att deras produkter kan stå emot även de tuffaste omgivningsvillkoren utan behov av ytterligare skyddsåtgärder såsom ytbehandling, lackering eller katodiskt skydd. I vårt produktsortiment hittar du särskilda syrabeständiga plastmaterial, polymerer beständiga mot kraftigt alkaliska ämnen, inklusive varmt vatten och ånga, samt plaster som är beständiga mot lösningsmedel. Här finns även kemikaliebeständiga plaster som lämpar sig för en rad olika användningsområden.


I följande tabeller anges pH-värden och ämneskategorier. De kan användas som allmän vägledning för den kemiska beständigheten hos plaster. De innehåller även information om var olika produktfamiljer kan användas, i rumstemperatur utan mekanisk belastning.
*Glasfiberförstärkta material har en något lägre beständighet mot starkt alkaliska ämnen jämfört med oförstärkta material.
**PVDF reagerar känsligt vid kontakt med varma alkaliska ämnen och bildar spänningssprickor när materialet utsätts för mekaniska påfrestningar. Gränsvärdena för exponering är pH 12 och 40° C. Inget av dessa värden får överskridas.

Begreppet kemisk beständighet används i regel för att beskriva ett materials beständighet mot effekterna från kemikalier.  

I de flesta fall manifesteras otillräcklig kemisk beständighet i form av att materialet sväller eller mjuknar, vilket kan leda till förlust av de mekaniska egenskaperna och den allmänna brukbarheten. Molekylerna i mediet fördelas i mellanrummet mellan polymerkedjorna och trycker isär dem. Eftersom de flesta diffusionsprocesser är temperaturberoende ska specifikationerna för den kemiska beständigheten alltid betraktas i ljuset av den temperatur som föreskrivs i testvillkoren. Användare bör vara särskilt försiktiga vid användning av termoplastiska polymerer i kombination med kemikalier, eftersom det kan leda till sprickbildning eller till att komponenter går sönder. Det kan bildas mikrosprickor som om de utsätts för mekaniska påfrestningar kan växa till ett stort nätverk av sprickor.

  • Termoplaster angrips inte i större omfattning av vatten eller oorganiska ämnen som löses upp i vatten såsom syror, alkalier och salter. Ett undantag är alkalier i vissa koncentrationer och vid vissa temperaturer i kombination med PVDF, som ger upphov till spänningssprickor och oxidation av media, vilket kan leda till sprickbildning i PP och PE. Färgförändringar som uppstår i kontakt med kemikalier kan vara ett tecken på att plastmaterialets kemiska beständighet har påverkats.
  • Organiska medier påverkar termoplaster på ett annat sätt än oorganiska medier. Organiska kemikalier och termoplasters molekylkedjor kan interagera med varandra. Vid sidan av verkliga tecken på upplösning (såsom är fallet för metylenklorid och PVC) kan det därför ofta uppstå svällning. Svällning (förstoring av avståndet mellan molekylkedjorna) innebär en ändring av en fast kropps volym och form under påverkan av vätskor, ångor och gaser.
     Polymerkedjor kan dessutom omslutas av specifika lösningsmedel. I detta sammanhang bör det påpekas att svällning orsakar påfrestningar till följd av längdförändringar. De flesta svällningar av denna typ kan dock åtgärdas senare genom torkning. 
  • När det gäller kemikalieblandningar är det i regel inte möjligt att med säkerhet förutspå om termoplasten kommer att angripas av kemikalierna, eftersom det i många fall kan förekomma sekundära effekter. Om till exempel koncentrerad saltsyra blandas med salpetersyra i förhållandet 3:1, bildas kungsvatten, ett av de mest aggressiva ämnena som finns. I detta fall kan endast PVDF användas långfristigt och endast vid 20 °C, trots att många termoplaster är kemiskt beständiga mot dessa ämnen separat.

De viktigaste kriterierna för testning av kemisk kompatibilitet är temperatur, kemisk koncentration, exponeringsperiod och mekanisk belastning. I följande tabell specificeras olika materials beständighet mot olika kemikalier, där standardtester har utförts under normala omgivningsförhållanden (23 °C/50 % rel. luftfuktighet) i enlighet med DIN 50014.

Vi tillhandahåller dessa uppgifter enligt vår bästa vetskap i syfte att informera om våra produkter och deras användning. De ska inte ses som bindande försäkran eller garanti för den kemiska beständigheten hos våra produkter eller deras lämplighet för ett viss användningsområde. Eventuella industriella äganderätter måste beaktas.

Om du vill bekräfta beständigheten hos våra material med avseende på de vanligaste hygien- och steriliseringsmetoderna som används inom livsmedels-, medicin- och läkemedelsbranschen, klicka här:
Chemical resistant plastics
Om du är känner dig tveksam eftersom ett visst medium, en kemisk koncentration eller vissa temperaturer inte finns med i förteckningen, eller om det handlar om blandningar, rekommenderar vi att du genomför individuella tester för att kontrollera materialets egenskaper och potentiella oväntade interaktioner under verklighetstrogna användningsvillkor.