Val av material och tekniska lösningar

De flesta tekniska plaster erbjuder inherent elektrisk isolering.  När det dock finns krav på de elektriska egenskaperna hos en tillämpning är frågan i regel om materialet är elektriskt dissipativt eller ledande.
→ Elektriskt aktiva plaster
→ Elektriskt isolerande material

Vid tillverkning av elektroniska komponenter till exempel används ofta dissipativa eller ledande material i syfte att undvika statisk laddning som kan skada elektriska kretsar. Detta gäller även för ATEX-tillämpningar (ATmosphere EXplosive), där målet är att minska risken för en farlig explosion till följd av elektrostatisk urladdning.

→ ATEX-material

För att kunna bedöma lämpligheten för material när den gäller exponering för mekanisk belastning bör man samla in så mycket information som möjligt om de förväntade mekaniska belastningarna. I de flesta fall är det till stor hjälp att inhämta en beskrivning av komponenten med uppgifter om de mekaniska belastningarna.
→ Mekaniska egenskaper 

Den termiska belastningen är ytterligare ett viktigt kriterium som begränsar urvalet av material. Därför är det viktigt att ta hänsyn till de temperaturer som överförs till materialet under de aktuella användningsförhållandena.

Utöver möjligheten att värme överförs utifrån måste man även tänka på den värme som genereras av systemet av faktorer såsom friktion. Följande egenskaper har en nära koppling till temperaturändringar:
→ Negativ drifttemperatur
→ Måttstabilitet 

Tribologiska faktorer måste beaktas i tillämpningar där delarna utsätts för höga belastningar, friktion eller glidrörelser. I dessa fall krävs goda glid- och friktionsegenskaper.
→ Plaster med goda lager-, friktions- och slitageegenskaper

I vissa fall sätter den industri där delen ska användas gränser för materialurvalsprocessen. Detta kan ha att göra med myndighetsgodkännanden eller med kundspecifika specifikationer som föreskriver att endast vissa typer av material som uppfyller vissa kriterier kan användas.

Miljön för tillämpningar inom olje- och gasindustrin är mycket krävande. Därför krävs material som uppfyller i kraven i EN ISO 23936-1:2009 samt NORSOK M-710, Edition 3. 
→ Plaster som uppfyller EN ISO 23936-1

• Inom medicintekniken är det ofta endast tillåtet att använda material som är godkända för direkt kroppskontakt.
  → Biokompatibla plaster
• Eftersom merparten av alla medicinska produkter måste steriliseras före återanvändning, är beständighet mot vanliga steriliseringsmetoder ett krav.
  → Plaster som kan autoklaveras och steriliseras
• I samband med kirurgiska ingrepp används ofta metoder som kräver bildstyrning. För att komponenter ska vara väl synliga under fluoroskopi och röntgenstrålning måste speciella material användas.
  → Röntgenkompatibla plaster

• På området för livsmedelsteknik krävs överensstämmelse både med FDA-föreskrifterna i USA samt med tillämpliga europeiska standarder (t.ex. 10/2011/EG, 1935/2004/EG). Inom denna bransch får följaktligen endast material som uppfyller kraven i dessa standarder användas.
  → Livsmedelssäkra plaster
• Efterfrågan på detekterbara material ökar eftersom de är ett sätt att hindra främmande föremål från att hamna i livsmedelskedjan. Plastfragment kan enkel spåras som del av en standardiserat processkontrollsystem, tack vare de speciella tillsatser som används i dessa modifierade material.
  → Metalldetekterbara plaster
  → Optisk detektering

• I industrier som rymd- och luftfart eller halvledarbranschen, där vakuum spelar en viktig roll, krävs material med hög jonisk renhet.
  → Plaster med låg avgasning
• Vid tillämpningar på området för brandskydd, t.ex. inom rymd- och luftfarten, måste flamhämmande material användas.
  → Flamskyddande plaster 

Om komponenter används utomhus, till exempel inom radiologi eller andra tillämpningar med exponering för hög energistrålning såsom kraftverk, måste de material som används uppvisa lämplig beständighet mot strålning. Avgörande faktorer för vilket material som väljs är exponeringens omfattning och de aktuella användningsvillkoren.
→ Strålningsbeständiga plaster
→ UV-beständiga plaster

Den vanligaste metoden för vidare bearbetning av halvfabrikat i plast är spånskärande bearbetning. För att kunna tillverka högvärdiga, hållbara och felfria komponenter av rätt storlek, är det viktigt att fästa lika stor vikt vid verktygen och processparametrarna som vid egenskaperna hos det specifika materialet. I många fall kan termoplaster på ett mycket effektivt sätt fogas samman genom svetsning eller limning (eller med andra material). Detta förklaras närmare på följande sidor:
→ Plaster som är lätta att limma

→ Svetsbara plaster